Smärta

Hur beskriver man smärta egentligen?. Idag blev jag fortsatt sjukskriven till sista maj. Då ska förhoppningsvis smärtläkaren ha kommit på vad man kan göra och ha satt in en behandling. Smärtblockader kanske...jag vet inte. I alla fall så skall två frågeformulär om smärta fyllas i innan jag åker ner till Sundsvall. Vår förkärlek för att gradera allt enligt skalor - även smärta. Även andra frågor förekommer som:

"Hur stor chans tror Du att du har att kunna arbeta om sex månader?"
0 =ingen chans                                                                       10 = mycket stor chans

Hur ska jag veta det?? Det beror väl alldeles på vad jag får för hjälp antar jag. Jag gör vad jag kan men vad dom gör det kan väl inte jag veta . Eller...??

Tror nog att jag är optimist och sätter en sjua på den i alla fall.

Tänker på om någon skulle bett mig gradera smärta när jag födde barn."Hur ont har du nu på en skala mellan ett och tio?" Den personen har inte varit vid liv i dag kan jag säga.

Att beskriva smärta är svårt. Den kan vara molande, huggande, gnagande, stickande...You name it. Och det är ju bara den som känner den som vet hur det är. Det psykologiska spelar ju också stor roll. Om man har en nerv eller flera i kläm så säger det ju sig själv att det blir ännu värre vid stress för då dras ju musklerna i hop. Och vem är inte stressad i dag?

Så kära doktorn - jag gör vad jag kan för att inte stressa. Hoppas du kan fixa resten...

Äntligen

..en tid hos smärtläkare i Sundsvall. Den andra april är det dags och då har det tagit tre månader sedan remissen anlände dit. Det går inte snabbt det här - det kan man ju lugnt konstatera. Hela karusellen startade den 17 maj i fjol. Då gick jag ut från mitt jobb i tron att jag skulle vara borta några dagar. Vad lite man vet.

Ändå är jag glad över att ha blivit tagen på allvar och att jag sluppit slåss mot Försäkringskassan också. Det är räcker så bra till ändå med alla funderingar och vånda. Jag är inne i en utredning och nu är nästa anhalt hos smärtläkaren. Vågar inte hoppas på för mycket men ger mig - det gör jag aldrig. Jag ska kunna gå som vanligt igen.

Under tiden försöker jag ta vara på ljusglimtarna och inte falla ner alltför mycket i självömkan. Nu ser jag närmast  fram emot påsken- min favvohögtid- då min dotter gifter sig. Där försöker jag lägga mitt fokus och inte skåda alltför långt in i framtiden. Ett riktigt vårbröllop.Det ska bli jättekul.

Fårklippning..

är en liten försmak av våren. Nu var det dags och det blir samtidigt ett tillfälle att kolla om alla är dräktiga och ser ut att må bra. En hälsokontroll helt enkelt. I år bestämde vi oss för att leja bort hela proceduren. Det har sin charm att klippa själv men tar mycket längre tid och är ryggknäckande för en ovan.Vi hade beräknat att lammen skulle komma först i slutet av april men har troligen räknat fel - en ser ut att snart vara på gång. "Valle" har tydligen gjort det han skulle. Det här har jag saknat och längtat efter. Snart kommer dom. Det är något speciellt...

   En nyklippt Valdemar blev plötsligt så liten.




  Nu åker vinterskruden av. Lika härligt varje gång.