Höga berg..

och djupa dalar. De här två senaste dagarna har jag verkligen kastats mellan hopp och förtvivlan - fast tvärtom.
Jag fick ett fantastiskt bemötande på Sollefteå smärtmottagning. En grundlig undersökning som varade en och en halv timme - bara det..(I Sundsvall på smärtkliniken tog det 25 minuter och sen tack och hej.)
För smärtorna i rygg och ben ville man testa smärtblockader men domningen i foten är ett mysterium och läkaren hade inget förslag till behandling för den.

Så jag var rätt deppig när jag kom hem fast jag sagt att jag aldrig kommer att ge mig. Men när man hoppats så mycket så blir det en käftsmäll i alla fall. Försökte förtränga allt och koncentrera mig på sonens skolavslutning i dag istället.

Så ringer telefonen och det är min läkare i Sollefteå. Hon har pratat med överläkaren där och han föreslog att dom i alla fall ska testa att blockera smärtan i foten också om jag ville. OM  JAG VILLE???? Underbara människa!! Det är längesen jag var så glad. Tårarna sprutade. Det finns inga garantier men jag fick i alla fall hoppet tillbaka. Väntetiden är 6-8 månader men det skiter jag i så länge det rör sig i rätt riktning.

Skolavslutning och sommarlov. Jag önskar mina arbetskamrater och alla elever en lååång, skön och mycket välförtjänt ledighet.